Pipvärldens nätverk på nätet: Museer, forum och klubbar

Pipvärldens nätverk på nätet är en spridd men förvånansvärt seglivad struktur bestående av hundratals sinsemellan oberoende, små webbplatser. Pipedia driver en egen länkkatalog för att hålla samman denna struktur; katalogen samlar poster – från museidatabaser till nationella forum, från personliga bloggar till klubbsidor – under respektive lands rubrik. Lika lärorika som katalogen själv är varningarna i den: hos en betydande andel av posterna finns en anteckning om att länken inte längre fungerar. Gemenskapens digitala minne är inte så beständigt som man kan tro.

Museer och samlingsdatabaser

Katalogens mest solida ben är institutionella samlingar. Amsterdam Pipe Museum är resultatet av att en privat samling – som Don Duco började bygga 1969 utifrån lerpipor som grävts fram ur Amsterdams kanaler – blivit ett museum; samlingen, känd som Pijpenkabinet, visades för första gången 1975 i Amsterdam, flyttade 1982 till Leiden och blev då en offentligt tillgänglig institution, och återvände 1995 till Amsterdam, till ett kanalhus vid Prinsengracht. Idag kan merparten av den samling som omfattar tiotusentals föremål sökas med fotografier via en databas på nätet. PipePortal, som samlar europeiska museers tobaks- och pipsamlingar i ett och samma gränssnitt, gör det möjligt att jämföra olika institutioners exemplar av sjöskum, lera eller porslin sida vid sida. Sådana databaser räknas som en primär referens för forskare, eftersom de erbjuder ett djup i jämförelsen som tryckta kataloger inte kan matcha.

Forum, bloggar och klubbar

Det andra lagret utgörs av miljöer som användarna själva byggt upp. I katalogen listas kroatiska, tjeckiska, franska, tyska, italienska, nederländska, rumänska, ryska och spanska forum var för sig; på engelska finns det verkstadsforum inriktade på pipmakeri, samlargemenskaper och nättidskrifter. Bloggarna drivs oftast av en enda persons arbete, samlar in märkeshistorik eller reparationsanteckningar och utgör just därför den mest ömtåliga länken; när författaren tappar intresset försvinner även arkivet.

Klubblänkarna visar gemenskapens fysiska sida. Enligt uppgift grundades Pfeifenclub Zürich i september 1972 på restaurangen Zeughauskeller i Zürich, som en avdelning av den schweiziska pipklubben. I Nordamerika föddes gemenskapen 1993 under namnet Ohio Pipe Collectors, men när medlemsbasen spreds till tjugoåtta delstater och Kanada tog man 1997 namnet North American Society of Pipe Collectors; Phil Bradford och Regis McCafferty spelade en roll vid grundandet. Klubbarnas allmänna historia behandlas i en egen artikel: pipklubbarnas historia.

Att använda katalogen

Sådana kataloger bör läsas mindre som en adresslista och mer som en karta över en epok. Även döda länkar visar vilket slags gemenskap som fanns var och när; så länge webbplatsens namn och presentationsmening finns kvar går det oftast att nå innehållet via webbarkiv. För djupare forskning om industri- och märkeshistoria ger institutionella arkivkällor en säkrare grund.