Pipauktioner

Pipauktioner är försäljningar där pipor och tobaksartefakter byter ägare genom offentlig budgivning. I dessa försäljningar cirkulerar oftast inte enstaka föremål utan hela splittrade samlingar och inventarier från nedlagda museer. Eftersom signerade snidverk, dokumenterade föremål och exemplar utanför serierna många gånger först registrerats i just en sådan katalog, är auktionen också en av de primära källorna till pipsamlandets historia. Att tobaksartefakter började betraktas som en egen auktionskategori dateras till slutet av 1970-talet.

Salongens urvalsprincip

Auktionshuset tar emot föremålet av ägaren och tjänar provision på försäljningssumman. Därför tas bara sådant som förväntas få livlig budgivning med i katalogen; föremål som inte motsvarar förväntningarna avvisas. Den tobaksartefakter som syns i salongskataloger representerar därför inte hela den cirkulerande marknaden utan bara ett smält toppskikt. Samlarmassor och nätauktionssajter gör inte en sådan sortering utan låter ett mycket bredare urval cirkulera; den första av dessa sajter grundades av Pierre Omidyar den 3 september 1995 i Kalifornien under namnet AuctionWeb och bytte i september 1997 namn till eBay. De illustrerade katalogerna som trycks för stora salongsförsäljningar noterar däremot försäljningsdatum, lotnummer, beskrivning och tidigare ägare i skrift. Den ursprungskedja som ofta saknas på estate-pipmarknaden står därmed permanent bevarad i dessa kataloger.

Start i New York

Enligt tillgängliga uppgifter hölls den första auktionen ägnad enbart pipor den 4 april 1978 i New York, i Sotheby Parke Bernets försäljningsgren PB Eighty-Four, och den omnämndes i samtida press som stadens första pipauktion. Institutionens historia sträcker sig längre tillbaka: Parke-Bernet Galleries grundades 1937, och Sotheby's förvärvade majoritetsandelen 1964. Försäljningen omfattade 291 lotter, där bland annat åtta briarrotpipor signerade Garlow med utsnidade scener, samt en päronformad pipa som sagts härröra från den bayerska kungafamiljen, med en handskriven ägaranteckning i huvudet. De flesta snidverken dateras till 1949-1952; om snidaren finns utöver efternamnet i katalogen ingen tillförlitlig information.

Denna försäljningskanal blev bestående. Enligt tillgängliga uppgifter avvecklade Guernsey's i januari 1991 en stor privatsamling i New York, medan Hesse Galleries i Otego den 8 oktober 1994 lät en pipsamling på cirka sex hundra föremål, insamlad sedan 1930-talet, gå under klubban. När komikern George Burns dog vid hundra års ålder den 9 mars 1996 sålde Sotheby's Los Angeles samma år hans dödsbo, och listan innefattade då även en skummapipa. James D. Julia i delstaten Maine bjöd den 13 februari 1999 ut en samling tobaksartefakter på över fyra hundra lotter.

London, Wien, Paris

Från 1980-talet forsköts tyngdpunkten till Europa. Christie's, grundat 1766, öppnade 1975 sin salong i South Kensington och stängde den i juli 2017 — den blev det ledande stället för tobaksartefakter; enligt uppgift avvecklades i slutet av 1987 där skyltfönstren från en tobaksaffär som drivits i Cambridge i närmare två sekel, tillsammans med det återstående brittiska pipslager som fanns kvar. Även Phillips ska enligt uppgift 1990 ha avvecklat hela innehållet i ett privat pipmuseum som öppnat i England 1973, genom en försäljning som sträckte sig över tre etapper.

När offentliga och företagsägda museer beslutar sig för att avyttra föremål ur sina samlingar (deaccession) säger de i regel inte direkt till privatpersoner, vilket ofta gör auktionen till den enda vägen. Tobaksmuseet i Wien stängde efter att Austria Tabak i januari 2002 helt övergick till Gallaher Group; en del av dess inventarier, enligt uppgift över tusen lotter, spreds på en försäljning i Wien hösten 2002. Grundaren av varumärket Dunhills egen samling av pipor, tobaksburkar och böcker avvecklades enligt uppgift genom två separata försäljningar hos Christie's South Kensington 2004 respektive 2006.

Enligt sammanställningar från en samlare som följt området sedan 1969 hade det fram till våren 2009 hållits 178 auktioner världen över där pipor såldes: 55 i USA, 46 i Storbritannien, 47 i Paris och 30 i övriga kontinentala Europa. Det innebär i genomsnitt fyra försäljningar om året under en period på fyrtio är. Centrum för koncentrationen i Paris är Hotel Drouot, öppnat den 1 juni 1852 — inte en enskild firmans salong utan en försäljningsplats som används gemensamt av oberoende auktionsförrättare.