McClelland Tobacco Company

McClelland Tobacco Company var en piptobakstillverkare verksam från 1977 till 2018 i Kansas City, Missouri, USA. Företaget, som betraktades som världens referensmärke inom lagrad Virginia (matured Virginia), blev genom sin valemblem och sina burkars säregna syrliga doft ett av de mest omtalade namnen i amerikansk pipkultur.

Grundande och uppgång

Märkets ursprung går tillbaka till att Carl R. Ehwa Jr. 1969 började arbeta hos Kansas Citys kända tobaksförsäljare Fred Diebel. Ehwa utvecklade blandningar för butiken där och sattes i spetsen för en liten produktionsanläggning knuten till honom; den kunskap han samlade under dessa år sammanställde han i boken The Book of Pipes and Tobaccos, utgiven 1974 av Random House/Ridge Press. Företaget grundades 1977 av Ehwa, hans hustru Mary och Ehwas barndomsvän Bob Berish Jr. (i vissa källor Benish). Produktionen startade i källaren till huset som tillhörde Ehwas farfar och den person som gav företaget dess namn, Dr. W.C. McClelland; Dr. McClelland, som dog 87 år gammal, deltog i förberedelserna men fick aldrig se den första försäljningen. Företaget lanserades med tio blandningar, fem orientaliska och fem lagrade Virginia-blandningar.

När Berish lämnade 1980 anslöt sig Mike McNiel, som tidigare arbetat tillsammans med Ehwa vid Diebels anläggning. 1982 kunde Ehwa, då trettiosex år gammal, inte återgå till ledningen efter att ha drabbats av en hjärnaneurysm; företaget hölls flytande genom arbetsfördelning inom en liten personalstyrka, däribland försäljningschefen Marv Novy. Mary och Mike McNiel, som tillsammans drev företaget, gifte sig 1993. När fabriken med tiden täckte hela McClelland-huset flyttade man 1985 efter en varning från försäkringsbolaget: den nya adressen var en hundraårig byggnad i Kansas Citys konstnärskvarter; det upptäcktes senare att den övre våningen på 1920-talet använts som lönnkrog (speakeasy).

Burkar och förpackning

Under de första åren förslöts burkarna med papperslindning och varmt vaxförsegling. Enligt grundarnas berättelse var syftet dels att ge ett traditionellt intryck, dels att dölja att burken bara kunde öppnas med en konservöppnare. Valet att använda amerikantillverkade burkar begränsade alternativen; man kunde först i början av 1980-talet gå över till burkar med lättöppnat lock (pop-top). Denna skillnad är ett av de kriterier som används för att grovt datera bevarade äldre burkar. Etikettfärgen var också en markör: lagrade Virginia-blandningar hade bruna etiketter, orientaliska blandningar gröna. Bilderna på en del av burkarna, däribland Frog Morton-serien, tecknades av Mary McNiel.

Blandningar och stil

McClellands namn förknippas framför allt med lagrad Virginia. Efter de första tio blandningarna växte sortimentet med specialetiketterade serier avsedda att säljas löst vid tobaksaffärernas blandningsdiskar, samt med aromatiska blandningar. Den syrliga doft, som påminner om ketchup, som steg upp när burkarna öppnades blev synonym med märket; anhängare knyter denna doft till naturlig Virginia-jäsning, men företaget gav aldrig en definitiv förklaring till doftens ursprung.

Märkets mest omtalade produkter är följande:

• Christmas Cheer: En serie som förbereddes som en engångsprodukt 1992 till företagets femtonårsjubileum, som blev permanent efter det intresse den väckte och som varje år bereds av en annan skörd; serien blev en tradition där samlare lagrar och sparar skördarna för att jämföra dem med varandra.

• Frog Morton-serien: Med sina mjukt rökta blandningar innehållande Latakia räknas den som en av de mest kända amerikanska tolkningarna av den engelska stilen.

• 5100 Red Cake: En av de mest omtalade röda Virginia-blandningarna i den amerikanska pipkretsen.

• Grand Orientals: En serie som presenterar orientaliska sorter från det osmanska området - Yenice (Yenidje), Smyrna No. 1, Drama Reserve och Katerini Classic - var för sig, i ren form; betraktas som unik genom att den dokumenterar arvet efter Turkiets tobaksregioner och den balkanska tobakstraditionen.

Ett avbrott i lagringstraditionen finns också registrerat: 1993 kunde man inte avdela lämpligt löv i tid, så Christmas Cheer gavs inte ut det året, och serien fortsatte året därpå där den slutat.

Levin-blandningar och cigarrförsök

Märkets väg korsade 1989 den från Vermont verksamma återförsäljaren Barry Levin, pionjär inom den amerikanska handeln med estate-pipor. Levin skickade de tjugo, trettio, fyrtio år gamla burkar som följde med de pipsamlingar han köpte till Kansas City och bad om att liknande versioner av dessa gamla blandningar skulle göras. De tobaker som utvecklades på begäran tillverkades först under en specialetikett för Levins företag; efter Levins död 1994 tog McClelland in dem i sin egen katalog under namnen Personal Reserve och Craftsbury. Namnet Craftsbury kommer från Levins hemstad i Vermont.

I början av 1990-talet ledde det intresse som cigarrmodet väckte till att företaget började arbeta med cigarrblad. Dominican Glory och Dominican Glory Maduro är produkten av försök att anpassa detta blad till pipans fukt- och förbränningsförhållanden. Ur samma arbete föddes cigarrserien Ballena Suprema, som rullades för företaget i Honduras och Mexiko.

Nedläggning och arv

Företaget tillkännagav i februari 2018 att det skulle stänga. Bland skälen angavs makarna McNiels stigande ålder, Mike McNiels hälsoproblem, de skyldigheter som ålades av den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten (FDA), samt att Virginia-lövet lämpligt för märkets gammaldags metoder inte längre gick att få tag på. Grundarna pekade ut den mekaniserade skörden, som ersatt de småbrukare som gick ut på fälten flera gånger och för hand plockade endast det helt mogna lövet, samt lövets standardisering efter att kvot- och prisstödssystemet i USA avvecklats genom en lag från 2004, som orsaken till att de nyanser de sökte gick förlorade. Paret valde att lägga ner företaget snarare än att sälja det, med tanken att företagets namn och rykte var viktigare än pengar; recepten överläts till ingen.

Efter nedläggningen blev de kvarvarande burkarna samlarobjekt; märkets blandningar omnämns fortfarande som ett riktmärke i pipkretsen. Enligt grundarna symboliserade valemblemet skönheten i det utförda arbetet och sällsyntheten hos löv av god kvalitet.