Nytryck av gamla pip- och tobaksböcker

Nytryck av gamla pip- och tobaksböcker beskriver hur en länge slutsåld litteratur under de senaste tjugo åren på nytt kommit i omlopp genom skanning och tryck på beställning (print on demand). Titlar som tidigare bara kunde ses hos antikvariat eller i stora biblioteks sällsynta samlingar återfinns idag samtidigt i dussintals olika förlags kataloger. Denna överflöd är en fördel för forskaren, men den har också skapat ett behov av att sålla utifrån tryckkvalitet och bibliografisk korrekthet.

Tröskeln för fri upphovsrätt

Den juridiska grunden för denna våg är att upphovsrättstiderna löper ut. I USA gäller nittiofem år för verk publicerade där; från och med den 1 januari 2026 räknas böcker utgivna före 1931 som fria från upphovsrätt, och tröskeln flyttas fram ett år varje nyår. Eftersom tiden varierar mellan länder kan en titel vara fri i ett land men fortfarande skyddad i ett annat. Merparten av litteraturen om pipor och tobak — 1800-talets handelshandböcker, jordbruks- och tullutredningar, diktsamlingar, museikataloger — ligger under denna tröskel och har därför blivit tillgänglig för massutgivning.

Vem gör nytrycken

De flesta förlag som driver denna verksamhet bedriver inte redaktionellt arbete i klassisk mening; de skannar bibliotekens exemplar och skickar dem genom en automatiserad tryckprocess. Kessinger Publishing, grundat 1988 i staden Whitefish i Montana, var 2009 med sina över 190 000 titlar ett av de mest synliga namnen på området. BiblioLifes avtryck BiblioBazaar och Nabu Press, med säte i Charleston i South Carolina, hade samma år producerat över 270 000 titlar och använde omslagsbilder från lagerfotografier utan koppling till textens innehåll. Att Kessinger presenterade en upphovsrättsfri text som skyddad väckte 2009 kritik i akademiska kretsar, och tvisten om upphovsrättsanspråk på fria verk har blivit ett känt problem med denna produktionsform.

Produktionsmetoden syns i själva boken. Eftersom exemplaret plockats isär från sin bindning för att kunna skannas hamnar sidorna ofta snett och texten glider åt sidan; vissa ark trycks aldrig eller binds baklänges. När originalupplagans gravyrer skannas i låg upplösning blir de till fläckig, oläslig grå. Vissa seriers falska läderband och guldpräglade bokstäver sträcker sig inte längre än till pärmen — de säger ingenting om kvaliteten på skanningen inuti.

Vanligt förekommande titlar

Några klassiker återkommer om och om igen i nytryckslistorna. J. M. Barries bok från 1890, My Lady Nicotine, bär undertiteln A Study in Smoke sedan den amerikanska upplagan illustrerad av Maurice Prendergast, och den har sedan dess sett otaliga utgåvor. E. R. Billings omfattande utredning Tobacco, utgiven i Hartford 1875, och G. L. Appersons The Social History of Smoking, utgiven i London och New York 1914, är de två verk som oftast används av dem som forskar om pipans världshistoria. Även William Bragges Bibliotheca Nicotiana, sammanställd 1874 och utökad 1880, betraktad som den första specialbibliografin på engelska, förekommer i dessa listor. Edwin Atlee Barbers katalog över en pipsamling, sammanställd 1882 i Philadelphia, och liknande museum- och samlingssammanställningar från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet är fortfarande värdefulla för typologin av lerpipor och för Nordamerikas urfolks kalumet-tradition. Referensverk från 1900-talet, som The Pipe Book av Dunhill-grundaren Alfred Dunhill, utgiven 1924 i London av A. & C. Black, och Carl Ehwas The Book of Pipes & Tobacco, enligt uppgift utgiven 1974, faller däremot utanför denna våg på grund av sin upphovsrättsstatus, och deras nya upplagor har istället getts ut av rättighetsinnehavarna själva.

Att nå originaltexten på annat sätt

En bok som blivit upphovsrättsfri finns för det mesta redan fritt tillgänglig i skannad form hos arkiv som Internet Archive, Project Gutenberg och HathiTrust; både Barries och Billings verk finns i dessa arkiv. Av HathiTrusts, grundat 2008, över arton miljoner volymer räknas ungefär 6,7 miljoner som upphovsrättsfria i USA och kan öppnas i fullständig vy. Behövs själva den tryckta upplagan visar samlingskataloger som OCLC:s WorldCat vilket bibliotek som har vilken upplaga; fjärrlånesystemet mellan bibliotek gör det också möjligt att undersöka originalupplagan med dess sidlayout och bilder utan mellanhänder. Eftersom nytryckens kolofon ofta anger den första utgivningsdatumet felaktigt eller ofullständigt bör originalupplagan alltid vara måttstocken när ett datum eller citat ska anges.