Forskningsresurser för tobaks- och pipindustrins historia

Forskningsresurser för tobaks- och pipindustrins historia består av två helt olika högar. Å ena sidan dokumentbibliotek på miljontals sidor med interna företagsdokument, öppnade genom domstolsbeslut de senaste trettio åren; å andra sidan bok-, katalog- och efemera-samlingar som bibliotek och museer samlat under ett sekel. Den förra berättar om cigarettindustrins nutid, den senare om tobakens och pipahantverkets långa historia. De två högarna finns sällan på samma plats; forskarens uppgift är ofta att pendla mellan dem.

Bibliotek som uppstått ur rättegångshandlingar

Rapporten som brittiska Royal College of Physicians publicerade den 7 mars 1962, och rapporten Smoking and Health som den amerikanska federala hälsomyndigheten (Surgeon General) presenterade den 11 januari 1964, förändrade den offentliga debatten om tobak i grunden. Rättegångar som pågick i decennier avslutades med Master Settlement Agreement, undertecknat 1998, som ålade företagen att offentliggöra sin interna korrespondens. Dessa dokument samlas vid biblioteket vid University of California, San Francisco. Digitaliseringsarbetet inleddes 1995, samlingen institutionaliserades i början av 2000-talet under namnet Legacy Tobacco Documents Library och tog senare namnet Truth Tobacco Industry Documents; idag innehåller den över nitton miljoner dokument samt fler än åtta tusen ljud- och bildinspelningar. Här finns även arkivet från Tobacco Institute, grundat 1958 och upplöst 1998 enligt samma avtal. Denna arkivs tyngdpunkt ligger dock på cigaretter; den som forskar om piptillverkning hittar oftast inte det han söker här.

Samlingar i USA

George Arents Tobacco Collection vid New York Public Library räknas som ett av världens rikaste bibliotek på tobaksområdet. Förutom tryckta böcker och manuskript innehåller den grafik, teckningar och tryckt vardagsmaterial (efemera); tusentals objekt har digitaliserats och gjorts tillgängliga online. Center for the Study of Tobacco and Society, grundat 1998 av Alan Blum vid University of Alabama, samlar dokument, affischer och pressmaterial som gör det möjligt att följa cigarettmarknadsföring och de folkhälsokampanjer som riktats mot den; här finns även årgångar av tobakshandelstidskrifter från slutet av 1800-talet. Duke Homestead i North Carolina, som bevarar gården och fabrikerna där Washington Duke bearbetade tobak, visar industrins uppkomst på plats. Handelsorganisationen Tobacco Merchants Associations bibliotek, Howard S. Cullman Library, nämns också som en av de mest omfattande handelssamlingarna inom området; föreningen daterar sitt grundande till 1915, och tillgången till biblioteket har traditionellt varit begränsad till medlemmar.

Den brittiska sidan

I Storbritannien ligger fokus på själva materialet. Society for Clay Pipe Research, grundad 1983, samlar en bred krets, från arkeolog till samlare, som arbetar med lerpipor; man ger ut en tidskrift två gånger om året och håller konferens varje år på en annan plats i landet. Den mest systematiska litteraturen om lerpipans typologi kommer härifrån. National Pipe Archive, med säte i Liverpool, syftar enligt egen presentation till att samla både skriftliga dokument och arkeologiska fynd om pipans historia på ett ställe; tyngdpunkten ligger på lerpipor, men även briar-, porslins- och metallexemplar ingår, och samlingen kan besökas efter förbokad tid. Även om det inte direkt rör tobak digitaliserar Grace's Guide to British Industrial History, en registrerad välgörenhetsorganisation, industripublikationer från 1833-1950; bland de över hundrasjuttio tusen sidorna finns även uppgifter om tobaksföretag.

Den bestående luckan

Piptillverkningens egna register är knapphändiga. Verkstäderna var små, kortlivade, och deras handlingar har oftast försvunnit i samband med nedläggningen. Därför byggs pipans världshistoria till stor del upp genom försäljningskataloger, olika stämplar, samlarinventarier och arkeologiska fynd. Dokumentationen av briar-eran följer samma väg; märken som Dunhill, vars institutionella historia är relativt väl spårbar, är undantaget snarare än regeln. Om en tidpunkt, ett grundandeår eller ett ägarbyte ska anges är det fortfarande den mest hållbara metoden att jämföra kataloger, handelsregister och samtida press istället för att förlita sig på en enda källa.